Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författare protesterade. Journalister protesterade. Här och där
protesterade olika sammanslutningar. Men i stort skedde inget
annat än att verksamheten moderniserades och att de kontakter
med Israel och Förenta Staterna som blivit maktpolitiskt
olämpliga (efter oljekrisen och Förenta Staternas nederlag i Indokina var
dessa kontakter en belastning) också kunde trappas ned
organisatoriskt.
Det parlamentariska ansvaret för grundlagsbrott vilka hotat
rikets säkerhet, för olagligheter och utomlagligheter och brist på
respekt för demokratins regler ... det utkrävdes aldrig. Det
kunde tyckas som om alla politiker ingick i en maffia. Och de
fackföreningsmän som först hörde av sig och var upprörda över det sätt
på vilket de missbrukats till angivare ville sedan inte framträda.
De drog sig. Det kunde tyckas som om också de ingick i denna
maffia.
Hur kom det sig att IB-affären inte förde till någon bred
gemenskap i försvaret av demokratin? Ingick verkligen alla
politiker, fackföreningsmän, jurister och andra i en maffia? Tyckte de
alla att det var likgiltigt att regeringen i många år satt sig över
grundlagen och behandlat parlamentet som obefintligt? Tyckte
de alla att det var likgiltigt att hemliga och utomlegala
organisationer med suddigt ansvarsförhållande till statsledningen sysslade
med åsiktsregistrering och infiltration i politiska organisationer?
Nej, de ingick inte i någon maffia. De ansåg inte detta vara
likgiltigt. Många bland dem plågades också av att så småningom
komma betydligt mer på spåren än vad som offentliggjorts. Men
så som publiceringen av IB-materialet skedde fann de sig ställda i
en tvångssituation; ett val mellan nationens vitalaste
säkerhetsin-tressen och demokratins, parlamentarismens och tryckfrihetens
regler. Därför kunde vi inte uppnå någon verklig gemenskap till
försvar för demokratin.
Det gjordes fyra huvudfel under IB-avslöjandet. De berodde
delvis på bristande insikt men delvis också på att FiB/K blev
bortspelat av skickligare motståndare.
1) FiB/K förklarade från första början att den icke var
motståndare till den svenska statens säkerhetstjänst. Den hade heller inget
intresse av att avslöja försvarshemligheter bara för att de var
hemliga. Det det gällde att avslöja var sådant som utgjorde
politiska skandaler. Dock trycktes materialet om Försvarets Radioanstalt
som icke utgjorde någon politisk skandal men väl
försvarshemlig-het inom den svenska statens säkerhetstjänst.
2) Som Jan Guillou påpekat i FiB/K var det material som ”Har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
