Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprustare. De sökte stoppa Edgar Snows framträdanden. De
strök honom från talarlistan på författarmötet i New York i juni
1941 när han vägrade acceptera deras beskrivning av världläget.
Naturligtvis hade Edgar Snow rätt och Browder fel. Det visade
historien. Kriget mot axelmakterna var ett rättfärdigt krig då på
våren 1941. (Detta påpekade ju för övrigt också Stalin i sitt stora
tal 9 februari 1946.) Men då hade Browder hunnit svänga 180°
och komma fram till att Förenta Staternas imperialism upphört
och att försoningens timme slagit i Förenta Staterna och att det
kommunistiska partiet var ett onödigt påfund som kunde
ombildas till studieförbund. Arbetarklassen i Förenta Staterna som
iakttog sådana ideologiska frivolter drog den helt korrekta
slutsatsen att dessa politiker var inget att lita på och det som ännu under
trettiotalet varit ett politiskt parti av betydelse blev till ett
samfund.
Nu säger många - i synnerhet docenter - att detta inte är
märkvärdigt; det rörde sig om kommunister och alla
kommunister dansade på efter Kremls pipa. Men det beror på att de inte sett
efter ordentligt i dokumenten. Visst är det sant att många
kommunister menade sig dansa helt troget efter Kremls pipa och
därför utförde de konstigaste piruetter 1940-1941. När Hitlers
soldater ett helt år hållit Paris och norra Frankrike ockuperat och
Frankrikes nationella existens stod på spel då förmådde det
illegala kommunistiska partiets centralkommitté komma fram till
den analysen att det inte kunde vara den ena imperialismens
seger över den andra som skulle rädda landet utan ... ett
gemensamt uppträdande - inte i den väpnade kampen utan i
intressekampen. Detta ärorika uttalande trycktes i partiets huvudorgan
THumanité” ... den 20 juni 1941!
Men Kinas kommunister befann sig då sedan många år i
väpnad kamp mot de japanska ockupanterna och Jugoslaviens
kommunister hade direkt efter Tysklands ockupation av landet samlat
centralkommittén (i djupaste illegalitet och under stora faror) till
plenarmöte i Zagreb och beslutat ta initiativet till att resa hela
folket i ett nationellt befrielsekrig. Det var i april 1941. Men det
franska kommunistiska partiets ledning överlät åt de Gaulle att
uppmana till det nationella kriget... och skällde honom för detta
som brittisk knekt. Några kommunistledare uppträdde alltså som
Browder och Thorez; andra följde Kominterns linje på ett
politiskt sätt och tog sitt ansvar inför det egna folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
