Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men. Det som har uppnåtts har uppnåtts till ett högt pris. De
taktiska segrarna har kostat både ideal och inriktning, både
medlemmar och idégivare.
Taktikens sammanbrott
Med sjukförsäkring och treveckorssemester nåddes gränserna för
vad som kunde genomföras med reformer. Det som kunde
genomföras utan att röra vid äganderättsförhållandena.
Pensionsreformen rör sig ju som vi alla vet i första hand inte om pensioner,
utan om fonder. Det är den första reform som direkt griper in i
kapitalet. Dock visade det sig att man från arbetarrörelsens sida
inte vågade ställa pensionsomröstning som en fråga om
samhällsmakt och samhällsomdaning. Att arbetarväljarna trots denna
politiska feghet hos sina ledare visade politiskt omdöme nog att se
frågan som en klassfråga, en fråga om makten i samhället visar
bara än tydligare i vilken position ledningen för vår arbetarrörelse
har försatt sig.
Arbetarrörelsens spaltning var historiskt nödvändig. Blev dock
en historisk olycka för Europa. Debatten ledde ut i sterilitet.
Trettiotalsideologin, folkhemsideologin krävde en taktisk
snällhet. Man skulle inte i onödan väcka sovande björnar. Man
skulle inte ta upp skiljande frågor innan reformverket var färdigt.
Samtidigt sas det att man måste vänta med att starta den verkliga
samhällsomdaningen till dess att man vunnit de intellektuella. Nu
är reformverket klart. Björnarna längesedan vakna. Se bara på
pensionsdebattens demagogi. Men i den taktiska snällhetens
namn har man förskingrat en hel generation för arbetarrörelsen.
Det finns i dag inte någon stark falang unga intellektuella
socialister. Det är också självklart. Man har gjort allt för att dämpa
just den fränhet och den självständighet som varit nödvändig om
man velat få ungdomen att bli aktiv.
Man offrade en generation. Nu när trettiotalets reformer är
slutförda och trettiotalets intellektuella politiker snart är
förbrukade har man inga som träder till.
Det bör klart sägas ifrån att det finns ansvar också för historiska
skeenden. Förklaringar är ingen ursäkt. Och ansvaret vilar på
ledningarna för både SAP och SKP. De kan inte ens undkomma
det genom att skälla varandra för opportunister eller ryssagenter.
Både den socialdemokratiska och den kommunistiska
propagandan har ängsligt undvikit att ta upp verkligt brännande och
skiljande frågor. Men både intellektuell hållningslöshet och sterilt
testuggeri är lika oppurtunistiska. Driver lika säkert sina utövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
