Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mens sweatshops, bordeller och poliser.
I villastadens syföreningar stickas technical assistance och i dess
kyrkor upptages kollekt till förmån för de ödmjukt fattiga.
Dessemellan läses demokratiska brevarier och mumlas
självgoda böner. Egen godhet och se hur fint välplanerade våra villor är.
Om blott slummen byggde lika goda villor vore den ej slum och
den borde förstå att kylskåpen vi har är uttryck för vår högre
moral och vår större arbetsvillighet.
Men slummen vill inte se det så. Slummen är ingen slum, ty
slummen är mänsklig och mänskligt är att tänka och arbeta. Dock
ej arbeta åt andra och tänka som andra anser riktigt.
Det tycks illa vara därhemma att säga som sant är. Det är inte
tillräckligt nyanserat (ej heller visar det förståelse för våra goda
grannars själskval, vita mäns börda, kamp för slummens
demokratisering, missionsstationer och vår stora uppgift).
Men om vi är ärliga vet vi att det som skett och sker i Afrika och
Asien är detsamma som det som skedde i Europa under Hitler.
(Men i Afrika och Asien behövdes inga gaskamrar, folk dog så lätt
ändå).
Hitlers stora synd var att han uppträdde mot (väst-)europeer
som om de varit asiater. Hans ekonomiska politik i Neuropa var
en kolonial, en imperialistisk politik. Densamma som Englands,
Frankrikes och USA:s politik i Afrika och Asien. Men detta senare
bör inte sägas. Det stör vårt goda grannförhållande, vårt goda
rovdelarförhållande.
Men med dem som med Hitler. Förtryckarens och utsugarens
position är aldrig säker. Imperialismen är på väg att slås sönder.
Länder befriar sig. Först från arméer, sedan från den ekonomiska
utsugningen. Det är en lång kamp, en svår kamp, men utgången
är given.
Därmed är också vår framtid given. Vi kan inte i fortsättningen
bygga folkhem med andras nöd. Ej heller kan vi sola oss i
överklassländernas nåd. Deras dagar är räknade.
Att resa i Asien är som att resa i Europa under hitlerdömets
sammanbrott. Fortfarande härskar makten och förtrycket men
dess positioner är undergrävda, delvis redan störtade delvis
störtande. Dock fortfarande kämpar den segt och ihärdigt för sitt
bestånd.
I det läget måste vi tänka klart. Vi är dock inte bara ett litet land.
Vi är också ett land med relativt starka demokratiska positioner.
Vi har inte ägt kolonier, vi har därför inte skaffat oss en rent
kolonialistisk ideologi. Vår framtid är inte att vara en sista fiihrer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
