Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du skadar Västern? Att du skadar Västerns sak? Varför
behöver du dra upp vad som skétide förr. Västern är inte i den
situation nu att vi har råd att låta sådant skrivas. Vi har inte råd att
skriva historia nu. Vi måste slå tillbaka fienden.
Där avbröts samtalet. Hans fru hämtade honom. Han hade
blivit påtagligt upprörd. Jag har sedan dess funderat ganska
mycket på detta samtal. Ty det är ju inte så att norrmannen var
okunnig. Han kände Afghanistan. Han hade också en viss - om än
begränsad - kännedom om landets historia. Å andra sidan var det
han anklagade mig för, den ”skamlighet” jag begått i mitt
skrivande, inte ett förfalskande av fakta. Det var inte tal om att jag
ljög utan att jag skrev sådant han ansåg olämpligt. Och han ansåg
det olämpligt av ”ideologiska” skäl.
Själv menade jag, när jag skrev om Afghanistan, menar
fortfarande, att utan att skildra den brittiska imperialismen, utan att
skildra dess grymmaste och mest sadistiska våldsdåd (i form av
citat från samtida brittiska källor) vore det omöjligt att nå någon
förståelse av Afghanistan idag. Landet blev till i kampen mot
britterna. Hela dess mentalitet formades i denna kamp.
Jag menar vidare att det blir omöjligt att förstå den våldsamma
omvälvning som nu sker överallt i de forna kolonierna och de
forna behärskade områdena om man inte minns med vilken
grymhet europeerna härskat. (Att skildra kongolesiska våldsdåd
mot italienska FN-piloter utan att samtidigt skildra Leopold II:s
regemente - de avhuggna händerna, masstympningarna, det
outsägliga våldet - blir att skildra verkligheten falskt. Ty
människan skapar sin historia endast på det förflutnas, det existerandes
grund.)
Bristen på historiskt perspektiv leder till bristen på politisk
förståelse. Men allvarligare än denna anklagelse - som jag
intellektuellt kan avfarda - blir själva den grundinställning som för
min norske vän kommit att bli dominerande. Det förhållande att
det för mig skulle ges en ”västlig” nödvändighet att tumma på
sanningen. Att det vore skamligt att bryta den ”västliga
solidariteten”. Jag har märkt detta på många områden. Inom
vetenskapen är till exempel den moderna sociologin ofta så påtagligt
”slanted” att den blivit värdelös. Men det skrämde mig att två
ögonvittnen till ett väldigt skeende - jag och norrmannen inför
den stora omvälvningen i de hittills beroende länderna - tog så
definitivt olika ställning.
För mig finns ingenting mindre värdefullt och mindre värt att
bekymra sig om än ”västerns” taktiska krav. Jag anser inte, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
