Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ligger en hel del i Sven Backlunds varning för trettio år
sedan: ”En gång var den socialdemokratiska ungdomsrörelsen en
ungdomsrörelse, nu är den en köbildning.”
Det är en stor förenkling att säga att jag menar att ”Sverige är
utarmat och fyllt av byråkrater.” Jag ser den svenska
trygghetsil-lusionen som en djup tragedi i vår värld. Jag ser den som en fara
för oss själva. Jag upplever Sverige som en borgerlig demokrati,
en kapitalism i förfall. Men detta förfall är ingen entydig process
och det som sker är samtidigt smärtsamt och hoppfyllt. Jag
upplever vår värld och vår tid som den på en gång mest fasansfulla och
mest hoppingivande. Medvetandet om att omedvetenheten driver
oss mot förintelse samtidigt som de hårda motsättningarna i vår
mångtydiga värld dock leder framåt ger relief åt varje tillsynes
bagatellartad fråga.
Man kan arbeta praktiskt man har arbetat praktiskt och man
skall arbeta praktiskt - men medvetet.
Det roar mig inte att gå in på personligheter; aldrig har jag
dock upplevt mig själv som ett ”orakel” en ”påvens
ställföreträdare”. Om jag kom till den övertygelsen att jag eller någon annan
individ inkarnerade ”sanningen” då skulle jag följdriktigt tvingas
överge min världsåskådning och bli idealist och mystiker.
Till slut en fråga: Vad har kyrkan med vår diskussion att göra.
Och vad angår oss de kvinnliga prästerna?
Clarté nr 4 1963
Systematiserad fördom
På hösten 1962 råkade jag i gräl med min vän sedan många år,
poeten Wu Tung. Vi satt en natt i Mangshi och diskuterade
”västerlänningarnas” syn på Kina. Efter den diskussionen
förlorade vår vänskap i värme. Han menade att i våra länder inympade
man medvetet en lögnaktig och förringande inställning till Kina i
människornas medvetande. Det var inte blott frågan om
smutskastning av det nya Kina; det var en hjärntvätt som gav
”västerlänningarna” en övermänniskoinställning genom att få dem att
tro att det västerländska alltid stått högt och det kinesiska (eller
asiatiska eller afrikanska) alltid stått lågt. Jag menade att det fanns
sådana tendenser men att de var utan större betydelse. Jag
menade att det fanns en uppriktig förståelse och ett ärligt intresse för
Kina i våra länder. Jag sade till och med - vilket kom att få vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
