Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med säga att det överhuvudtaget inte spelar någon roll om man i
ett litet och fredligt - sedan länge fredligt och enigt i att vilja vara
fredligt - land som Sverige håller sig med chauvinistiska
läroböcker om krig som förts för tolv generationer sedan.
Vad de två ungdomarna beträffar kan jag hålla med om att det
då - och nu - finns viktigare saker att protestera mot och ett
effektivare sätt att protestera. Men vi var dock bara fjorton år.
Men det är alls inte oväsentligt att vi fortsätter att odla chauvinism
i skolorna. Det historiska perspektivet blir förryckt. De som sedan
studerar historia vid universitetet får visserligen veta både om
Richelieu och om hur trettioåriga kriget såg ut. Men alla de
andra? Få blir akademiska historiker?
Den tyska tragedin, trettioåriga kriget, dagens tyska fråga, allt
blir lika oförklarligt för alla dem som inte fått veta mer om
historien än vad som är - chauvinistiskt - lämpligt att veta.
***
Vi körde vidare ner mot Weimar, körde sakta, såg på landskap,
träffade vänner, gick i boklådor. Hade semester. Det är att
dricka öl, ligga länge om rnornarna, gå sakta längs gatorna. I
Weimar köpte vi Bröderna Grimms sagor med Werner Klemkes
illustrationer. Den hade vi letat efter länge.
***
Dimman vid Liitzen till slut en fråga om skrivarens ansvar. Det är
rätt viktigt hur verkligheten skildras och hur skeendet beskrivs.
Fel och misstag gör vi alla. Ingen av kvinna född är ofelbar.
Ljuger gör få av oss. Dem behöver vi inte räkna. Men vad vi
tvingas till är att se efter en gång till. Alltid ett steg till. Man får
inte nöja sig med att det står ett varningstecken vid Liitzen.
Varning för dimma. Man får gå tillbaka, pröva om.
När mina vänner i DDR undrar varför Sverige inte erkänt DDR
är det första svaret enkelt och självklart. Hallsteindoktrinen och
den svenska utrikeshandeln. Då står svaret i varje statistisk
handbok. Men därbakom gömmer sig också ett annat svar. Dimman
över Lutzen. Då det historiska perspektivet förvridits i skolorna
och då den månghundraåriga frågan: Vad för sorts Tyskland
skall enas? aldrig ens blivit medveten (ty den ställs inte i de
läroböcker där Tysklands stora nationella tragedi under
femton-sextonhundratalet omvandlas till en vacker saga om ”hjälteko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
