Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orden om solidaritet och socialism, allvaret upplöses i detaljer. Det
är ju bara en tradition att promenera denna dag. Verkligheten
-säger de - är ”samhällssolidaritet” och ”folkhem” och ”i dagens
läge” och ”vi sitter alla i samma båt” och LKAB är ett lysande
exempel på praktisk svensk socialism och det finns mycket gott i
Förenta Staterna och Nixon är en förnuftig man och det gäller i
första hand att bevara världsfreden och samhällsfreden och så
hurrar vi för samhällssolidariteten.
Men förstamajdemonstrationen är inte en demonstration för
någon ”samhällssolidaritet”. Vi har inte i dag demonstrerat för
solidaritet med Wallenberg. Vi har inte demonstrerat för
solidaritet med LKAB. Vi har inte demonstrerat för solidaritet med
Nixon. Förstamajdemonstrationen är en demonstration för en
annan solidaritet; för arbetarklassens och det arbetande folkets
internationella solidaritet. Den solidariteten är solidarisk kamp
mot Wallenberg, mot den statsmonopolistiska kapitalismen; den
solidariteten är solidaritet med Vietnams folk vilket med vapen i
hand bekämpar de ockupationstrupper som står under Nixons
befäl.
Förstamajdemonstrationen är ingen folkfest. Den är inget
Luciatåg, den är ingen karneval. Det finns folkfester. Och folkfester
är goda. Den som föraktar folkets fest föraktar också folkets
arbete. Men förstamajdemonstrationen blir ingen folkfest förrän
imperialismen är krossad, förrän kapitalismen är krossad och
arbetarklassen och det arbetande folket erövrat makten världen
över. Då, men också först då, kan folken fira sin röda vår med en
fest, en folkfest.
Vi lever i den epok då imperialismen går mot sin undergång
och folken går mot seger. Men vi lever mitt i denna epok. I många
länder firar folken denna Första Maj med väpnad kamp mot
USA-imperialismen, mot inhemska förtryckare och utländska
ockupanter. I Vietnam, i Laos, i Burma, i Thailand, i Indonesien
och i andra länder demonstrerar folken i dag sin internationella
solidaritet i väpnad kamp.
I många länder härskar reaktionen med öppen terror. Där är
demonstrationerna illegala. Där får arbetarklassens och
arbetande folkets internationella solidaritet manifesteras under de
svåraste förhållanden i underjordisk kamp.
I de revisionistiska länderna där kontrarevolutionen
genomförts på fredlig väg och erövrat maktapparaterna söker man göra
förstamajdemonstrationerna till redskap i de härskande
gruppernas tjänst. Där arbetar våra kamrater under svåra förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
