Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje politik som baserade sig på tanken att man skulle kunna
”påverka” denna regering till en ”djärv och radikal politik” blir - i
ljuset av dessa trettiosju års erfarenheter - avslöjad som falsk. En
sådan politik innebär egentligen blott att man stöder
monopolkapitalets herravälde.
Det sägs att man måste tala mjukt och suddigt och vänligt för att
inte förlora ”folks förtroende”. Man skall inte säga som det är,
man skall inte använda de riktiga och hårda orden, man skall inte
ta strid. Nå, för några år sedan sades att ungdomen var slö och
ointresserad. Det byggdes upp rörelser som baserade sig på att
ungdomen vore slö och ointresserad. Men det gick dessa rörelser
illa. FNL-rörelsen växte i stället upp utanför alla partikanslier.
Den talade öppet och klart och använde de riktiga orden. Den
visade att varje taktik som byggde på tigande, opportunism och
undfallenhet var falsk och att ungdomen tog klar och riktig
ställning om frågorna ställdes klart och riktigt.
Men det var ju inte bara ungdomen som tog ställning i
FNL-rörelsen. Och det är ju inte så att man måste ljuga för trettioåringar
men kan tala tydligt till sjuttonåringar. Det är bara så att vi tar
ställning - vare sig vi är unga, medelålders eller äldre - först när
frågorna ställs klart. FNL-rörelsens erfarenhet är en erfarenhet
att tänka noga på och dra lärdom av. Den visar den rätta vägen.
Solidaritetsmöte för strejkande gruvarbetare
8.2.1970 Uppsala
Strejken vid Malmfälten är den största konflikten på den svenska
arbetsmarknaden sedan metallstrejken för tjugofem år sedan.
Men det är inte en isolerad, lokal, norrländsk företeelse. (Det
finns naturligtvis lokala och specifika skäl. Ingen konkret konflikt
kan visa sig annat än genom just lokala och specifika frågor.)
Den föregicks av en serie allt allvarligare strejker och
strejkrörelsen fortsattes av arbetare i andra industrier i olika delar av
landet.
Sammantagna har dessa strejker krossat myten om det
”särpräglade Sverige”, om ”det svenska undantaget” och skapat en ny
politisk situation.
Vi som samlats här har samlats för att visa vår solidaritet med
arbetarna vid Malmfälten i deras kamp; i den nuvarande fasen av
deras kamp. Det finns därför skäl att diskutera några av de frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
