Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått ut i strid med arbetsköparna. Och över hela Västeuropa har
de fått göra detta i kamp mot den klassamarbetande
arbetarrörelsebyråkratin. (Som uppträder under olika namn och olika
partibeteckning i olika länder men vars sociala funktion överallt är
densamma; den att vara kapitalets skydd mot arbetarklassen.)
Dessa de senaste årens strider kastade sin skugga framför sig
redan för flera år sedan. Den visade sig som intellektuella och
ideologiska strider. I ett läge då alla tongivande var överens om att
arbetarklassen upphört att vara klass och det skrevs tjocka böcker
om ideologiernas död och arbetarklassens slutliga
förborgerligande och de officiella kommunisterna samlades till konferenser
där man - eftersom ideologierna ju höll på att dö - sökte revidera
det ena eller andra förlegade begreppet och bli allmänt
välanpassade; i detta läge började också över hela Europa (liksom i andra
delar av världen) en intellektuell och ideologisk kamp.
Jag behöver inte gå in på dess detaljer här, den har genomgått
många turer. Mycket av det som sades visade sig felaktigt. Om jag
ser på vad jag själv skrivit vet jag mycket som inte vilade på en
grundlig analys. Det viktiga är att detta inte är ett undantag. Detta
är regel. Varje period av social kamp, varje omvälvning, varje ny
fas förebådas och inleds genom dessa strider.
Det innebär inte att den sociala kampen följer därför att den
intellektuellt förarbetats. Den intellektuella diskussionen är
förebådande, den är den nödvändiga inledningen. Den är ett uttryck
för klasskampen. Det är självklart att den påverkar.
Bourgeoisin framträder nu - i riksdagen, i pressen och i olika
maktcentra - och varnar för de intellektuella. Det är gott.
Bourgeoisin har inte längre någon egen konst och den kan inte
längre tolerera konsten. Bourgeosin måste göra sig urarva. Ta
exemplet Sara Lidman. Vilken roll spelade hon?
I hennes bok Gruva talade malmfältens arbetare. Det var inte
en mekanisk upprepning. Det var inte en bandspelare som skrev
hennes bok. Det var Sara Lidman. Man känner hennes tonfall.
Hon fyllde den stora uppgift som är författarens. Hon skildrade
malmfältens arbetare. Hon gjorde det inte mekaniskt. Hon gjorde
inget genomsnitt. Hon drog fram det typiska i deras tillvaro.
När de läste boken kände de igen allting. Hon gav dem inget
nytt. Men hon hade samlat det typiska. Man kan kalla hennes
arbete vad man vill. Reportage eller roman. Det är en fråga för
borgerliga petitmaitrar. Hennes bok fungerade som konst. Den
blev ett vapen för gruvarbetarna.
I den meningen är hon ”medbrottsling” i strejkerna. Så kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
