Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kontakt. Och just när hans inrikespolitiska motståndare var
upptagna med att diskutera ansvaret för kriget kunde han spela
ut sitt kort; han hade begärt att få komma till Peking för
överläggningar.
Men ännu är Nixon inte i Peking. Ännu är inga avtal
undertecknade och ännu står Förenta Staternas trupper i Indokina.
Det finns en stor risk. Samma risk som 1950 och 1954. Det som
skett har redan varit en seger för folken. Men denna seger kan
säkras endast genom ansträngningar. Det är därför vi i Sverige
-liksom fredsoppositionen i Förenta Staterna - nu måste samla
största möjliga opinion bakom kravet att Förenta Staterna skall
lämna Indokina.
Tryckt efter manuskript Expressen 20.7. 1971
Tomas Forser och den gängse radikalismen
I Ny Dag nr 46 var Tomas Forser inte nöjd med mitt uppträdande
i TV2:s livsåskådningsprogram med Lars Gustafsson: ”Myrdal
representerade denna kväll inte marxismens och socialismens sak.”
Tomas Forsers artikel är intressant. Den är en provkarta på de
mest gängse utslagen av den intellektuella svenska radikalismens
tillsynes obotliga studentnevros. Bidrar till att förklara hur vi
kunnat vara så många och så begåvade under så långa tider och
ändå förmått uträtta så lite.
Han gör ingen verklig kritik av Lars Gustafsson, ingen analys.
Han markerar bara att han inte tycker om. Och det märkligt
studentmässiga i detta illatyckande är att det tycks grundas mest
på att Gustafsson är ”etablerad”, är ”topplektör”, har
”uppmärksammats på kontinenten”, alltså har en ”maktposition”.
Tomas Forser tycks särskilt upprörd över att Lars Gustafsson
inte gått till angrepp utan tvärtom menat sig ha rätt att
demonstrera, ha rätt att delta i det antiimperialistiska arbetet. ”Men nån
måtta på frontbegreppets elasticitet får det väl ändå vara.”
Nu är Tomas Forser tyvärr typisk. Oförmågan att ens vilja
diskutera med de ”etablerade” borgerliga humanister som inte är
fientliga och som vill vara med i enhetsfronterna har
kännetecknat den svenska studentradikalismen så länge jag minns den.
Lars Gustafsson är inte marxist. Han har aldrig utgett sig för att
vara det. Han har upprepade gånger förklarat att han anser att
marxismen till stora delar är tvivelaktig och föråldrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
