Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tungt och ödsligt brusade höststormarne kring den lilla
lotsstugan långt ute i skären. Den låg på en kal udde och rundt
omkring såg man endast watten samt några små klippiga holmar
här och där. Det war altför långt ute, för att björkar och
andra löfträn skulle funnit någon trefnad, endast glesa tallar och
någon krokig albuske syntes till på stränderna. Det war sålunda
icke någon wacker plats, som lotsstugan hade, men när det stora
hafwet stundom under sommaren låg spegelblankt och ett stolt
skepp med sina hwita segel långsamt gled fram på den lugna
ytan, war äfwen här mycket wackert. Då stormen åter for fram
öfwer wågorna och jagade upp skum, så att det rök under
stäfwen, tykte Ewert Eriksson, lotsen, att det war riktigt roligt att
taga ett nappatag med dem. Han war en modig och wacker
karl, med tjokt mörkt hår och stora swarta ögon: „swarta som
wattnet en höstnatt“ sade folket. Men hur kunde de wara annat,
då han hade intet att se på mer än den stormiga sjön, ty stugan
låg knapt ett stenkast från stranden och gafwelfönstret wette
dit ut. Åt landsidan war där icke häller mycket att se, en hög
bärgbrant och nedanför den en liten gångstig, som förde till en
annan liten stuga ännu lägre och torftigare än lotskojan.
Bräcklig och gammal war den, som bodde där, en fattig
sjömansenka, hwars enda son i sin tur plöjde hafwet.
Äfwen lotsen war ensam, ty hans gamla föräldrar hade
redan i några år warit döda och han hade icke gift sig, till stor
undran för folket i byarne uppåt landet. De tykte, att „Ewert
lotsen“, som han kallades, war en underlig man, men nog kunde
man lita på honom alltid och en trofast wän i nödens tid war
han också; det war bara hans stora swarta ögon, som berättade,
att det icke wore roligt hafwa honom till fiende.
Hans arbete förutom lotsandet war att fiska och det gjorde
han ifrigt, isynnerhet wår och höst, då han hade en gosse, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
