Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Lotsen och hans hustru.
bröstet och hwita handskar fulländade brudskruden, i hwilken
Klara war så „wacker som en dag“ sade alla.
Det war ett präktigt bröllop med mat och dryck af alla
slag, twå dagar å rad dansades det och raskast bland alla swängde
lotsen om med sin wackra brud. På tredje dagen tog man
slutligen afsked; brudswennerna hade brudgummen owetande, åter klädt
slupen med blommor och blad, så att den nästan såg ut som en
löfsal och stora syrenkwistar hängde ända ned i wattnet från
årtullarne och styret. Nu kom det granna brudföljet ned till
stranden. I spetsen gingo spelmännen och gnedo på fiolerna en hurtig
marsch, sedan följde lotsen och ungmor hand i hand, och efter
dem slägt och wänner både män och kwinnor.
Klara hade i dag en röd kattunsklädning med hwitt
förkläde och hwit muslinsduk på hufwudet, hon såg ut som en
nyutslagen äppleblomma och när hon satte sin fot på båttoften,
skallade ett högt „hurra“ från de unga karlarne i sällskapet.
De tykte alla att Ewert Eriksson nu for bort med den wackraste
flicka de wiste. Lotsen swängde sin blanka hatt till afsked,
„farwäl, farwäl,“ ropades det både från stranden och slupen, sedan
gungade denna bort med sin dyrbara last twå lyckliga unga
människor.
Winden war god och framåt gick det så att wattnet
brusade mot kölen och mu först war lotsen riktigt lycklig, ty han
satt wid styret i sin egen goda båt, med Klara wid sin sida; han
småskrattade och såg på henne och hon log mot honom tillbaka,
fastän några tårar skymde hennes klara blick.
Den lilla lotsstugan ute i skären blef ett paradis för dessa
twå, som woro så nöjda tillsammans, endast någon gång under
sommaren foro de hem till Gullranda på en dag eller par, eljes
lämnade lotsen stugan blott för att sköta sitt yrke. Då satt
Klara ensam hemma, flitigt sysslande wid spinnrocken och troget
späjande ut mot sjön för att se efter slupens hwita segel; men
wid fisket följde hon alltid sin man och tog raskt uti, fast hon
såg klen ut. Så gingo de wackra sommardagarne förbi och hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
