- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 10. Lotsen och hans hustru / Årsberättelser för 1883 & 1884 /
8

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 Lotsen och hans hustrut.

sig likwäl wid detta ensamma lif och sedan kom det åter tider,
när lotsen alltid war hemma och då glömde Klara alla de
stunder hon känt sig sorgsen och orolig.

Det war en owanligt wacker dag i början af oktober,
solen sken på de gula löfwen och himmelen war blå som om sommaren.
Lotsen hade nu i flere weckor warit hemma och redan slagit upp
sin nätbindning i wäntan på wintern, men denna dag skulle
åter föra honom bort från den lugna stugan, den warma brasan
i spiseln och hans flitiga unga hustru, som war honom så
innerligen kär. Frampå eftermiddagen syntes en liten skeppsjulle styra
kosan mot stranden nedanför lotsstugan; den roddes af trenne
sjömän och när de nått land hoppade en af dem ur båten och
kom med raska steg uppåt backen. Han tyktes wara en ung
karl, lång och prydlig i blå kawaj med sydwäst på hufwudet och
blickade frimodigt omkring sig.

Lotsen såg ut genom fönstret, men knapt hade han sett
ett ögonblick på mannen, innan han utropade: „Så att Klas
Holmen nu är hemma igen, nu skall wäl mor hans, få stora
ögon“. „Det tänker jag med“, sade Klara, som stigit upp från
sprinnrocken för att öfwen betrakta den främmande. Snart
hade den unga mannen emwellertid hunnit fram till stugan och
trädde hurtigt in genom dörren: „Goddag grannel, hälsade
han gladt, „hur står det till, åh bra kan jag tänka efter du har
knipit dig en sådan wacker tös, morjens madam“.

Han war så lustig och frispråkig, att Klara inte kunde låta
bli att skratta, då hon hälsade på honom, men lotsen såg med
ens ut som ett swart åskmoln och wände sig buttert mot
fönstret. Klas Holmen, den glade sjömannen tyktes dock ej märka
något sådant, utan fortfor att prata på sitt frimodiga sätt; bland
annat berättade han äfwen, att han nu fått tillåtelse att hälsa på
sin gamla mor, medan fartyget, som han reste med, lastade wid
en såg i grannskapet. Karlarne där nere i båten, wille nu ha
lotsen med till ett annat skepp, som också låg förtöjdt bakom
närmaste udde, han hade bara passat på att slippa i land med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 25 01:17:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/10/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free