Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lotsen och hans lhulstru. 11
kall nowember eftermiddag; det war ganska mörkt redan, men
en ljus strimma mellan molnen tydde på, att månen snart skulle
gå upp. Händelsewis föll hennes blick genom fönstret ut på
den gråa sjön nedanför och hon warseblef då, att en båt lade
till wid stranden. Mannen war uppe i byn för att köpa råg,
det war illa nog, ty han fick wisst nu bud om att fara ut och
lotsa, trodde Klara. Hon hade också rätt, menade karlarne, som
trädde in; det war just det fartyget, där Klas hade plats,
som skulle lotsas ut från skärgården, men, då de hörde att lotsen
gått uppåt landet, sade de sig ämna gå honom till mötes
ett stycke.
Klara satt helt tyst och allwarsam, sedan männen skyndat
bort, hon hade ej mer lust att sjunga, nu sedan hon wiste, att
mannen igen måste lämna henne på flere dagar för att fara ut på
den stormiga sjön, Klas skulle ju också resa, så war där en borta,
som stundom haft ett gladt ord för henne.
I stugan war det mu full skymning, men ute lyste månen
klart; Klara tände eld i spiseln, att mannen skulle hafwa warmt,
mär han kom hem, sedan stod hon där och makade om wedstickorna,
då brädskande steg hördes där ute och någon häftigt rykte upp
dörren.
Först trodde hon det war lotsen, som kom, men sedan såg
hon, att det war Klas Holmen, som blek och darrande stod
framför henne. „I Guds namn, hwad har händt kära Klas?“
frågade hon förskräkt, „du är så bleck som ett lik“.
„Jag är också dödens man, om du icke hjälper mig Klara“,
swarade sjömannen ångestfullt, „jag skall tala om för dig det,
som skedde just för en liten stund sedan. Minnes du Silfwer,
den där matrosen, som förde bud uppe i byn och som jag kuggade?”
„Ja jag mins nog, han blef wisst din owän då Klas?”
„Ja det blef han och en stygg karl är han; flere gånger
har jag sett, hur han lurat på mig, men i kwäll tänkte han nog
taga mitt lif, för han låg i bakhåll för mig nära wägen med
pistolen i hand. Just som jag kom förbi, for en kula tätt
wid örat på mig, men träffade ej; Silfwer kom då fram och
skulle skjuta engång till mot halsen, då fick jag fast i hans hand
och wred pistolen ur den“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
