Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett djur, sörplade i sig ölet, så att skummet stod honom
om det grånade skägget.
— „Låten mig vara“, sade Anna, lugnt, men
bestämdt och blickade sin rusige brudgum stadigt i
ögonen. „Allesamman borden I skämmas, och far och du
främst, att på detta vis fira söndagen och min och din
hedersdag, efter som ni nu en gång vill ha den till i
kväll“.
— „Anna har rätt, det är värkligen både
oanständigt och ogudaktigt“, sade nu en af flickorna, Nygårds
Karin, brudens barndomsvän, och slet sig med detsamma
lös ur ringen. „Kom, låtom oss höra upp med alt detta
och lägga oss till ro för att i morgon bittida friska och
uthvilade fortsätta färden“.
Alla flickornas böner och föreställningar voro dock
fåfänga. Det vilda lifvet fortfor, tils både män och
kvinnor i synd och rus sjönko ned här och där på holmen.
Anna och Karin gingo arm i arm ned till stranden
för att se om båtarna. De fruktade nämligen att en
storm skulle blåsa upp i dagningen. Fåfängt försökte
#de dock, under de öfrigas liånskratt, att röra de tunga
farkosterna och flytta dem i lä. Lika fåfänga voro
deras försök att väcka det rusiga folket till sans och
medvetande. Tysta och bekymrade satte de sig på
stranden, lyssnande med oro till dyningen, som sakta bröt
sig mot holmens stenar.
— „En ogudaktig natt", hviskade Karin till Anna.
„Så vildt trodde jag ej, att våra egna fäder och bröder,
ja våra väninnor skulle kunna bete sig, som de gjort
i afton. Det riktigt svider en i hjärtat att se dem ligga
där såsom djur i sitt elände, när de som bäst borde vaka
med bön till helga Guds moder och hennes son, att de
måtte beskydda er, nygifte, och oss alla från fara och
fördärf“.
— „Gud vakar ju, och hans hälgon och änglar stå
oss nära“, sade Anna. „Mins du ännu, Karin, vår vackra
aftonbön, som min moster Agneta under ett af sina be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
