Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade i Brahestad, för närvarande i kyrkan, där högst
märkvärdiga händelser försiggingo.
Saken var nämligen den, att kyrkorådet i den goda
staden ändtligen beslutat sig för att underkasta den gamla,
vördnadsvärda stadskyrkan, ett minne från
grundläggaren Peder Brahes tider, en grundlig reparation.
Det beställsamma ryktet påstod till och med, att
icke ens liken under kyrkgolfvet skulle få hvila i ro i
sina sekelgamla och kontant betalda grafvar; detta med
anledning af det nyss utkomna förbudet, att
hädanefter jorda lik i själfva kyrkan och i den omgifvande s. k.
gamla kyrkogården, som ligger i stadens centrum. Med
anledning af alla dessa, dels sanna, dels falska rykten
skockade sig nu unga och gamla på kyrkogården för att
med egna ögon öfvertyga sig om den fruktade
restaurationen.
Äfven jag begaf mig nu, äggad af nyfikenhet, jämte
mina kamrater till händelsernas skådeplats. Tack vare
den outtröttlige gubben Nissilä, kommo här också rätt
märkeliga ting i dagen. Gubben snokade omkring i alla
vinklar och vrår med en ifver och ett nit, som skulle
kunnat ådraga honom hvarje hederlig
tullvaktmästares eller polismans afund. Till och med under
kyrkgolfvet kröp gubben för att anställa sina
visitationer och hittade värkligen där till sin fägnad, — ja, kan
ni gissa hvad? — Jo, brännvin! — Riktigt äkta dugligt
finkelbrännvin! — En hel mängd skelett af män, kvinnor
och barn, som under stora ofreden, lefvande förstås, hit
tagit sin tillflykt och här ömkligen omkommit, hittades i
golfhvalfvet. Ett af skeletten bar en lädersäck med
brännvin på sin knotiga rygg. Gubben Nissilä smakade
med mera fördomsfrihet än mangen lärdare fornforskare
i våra dagar skulle hafva gjort, på innehållet i „likets
säck“. Han påstod det vara „äkta vara“.
Men både jag, kamraterna och de hederlige
Brahestadsboarna skulle göra ännu större ögon, när gubben
Nissilä på kvällkvisten klef upp i kyrktornet och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
