Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde den allra märkvärdigaste upptäkten, som
någonsin gjorts i sjö- ock stapelstaden Brahestad. Ty se, när
gubben på sin forskningsfärd kunnit upp ända till
takåsen, så varsnade kan där i skumrasket något
märkvärdigt. Först hajade gubben till en smula; men den som
legat i bakugnen, när kanonerna dundrade vid Revolax,
han flyr häller inte undan i brådrasket! Gubben klef
på och fick tag i — en lefvande människa hade jag så
när sagt, ty lefvande såg han åtminstone ut. Nej, en
värklig kung Karls karolin, dock icke en af de
manhaftigaste att döma af den ställning, i hvilken han
befann sig.
Denne fosterlandets käcke försvarare hade troligen,
vid Armfelts brådstörtade reträtt efter Kyröslaget,
försinkat sig på något vis, när kamraterna marscherade ut
genom norra- och ryssarna in genom södra tullporten.
I sin ångest klättrade soldatstackaren upp i kyrktornet
och blef sålunda ett ögonvittne till alla de gräsligheter,
som fienden begick mot de värnlösa innevånarna. Då
han med sådana scener för ögonen ej vågade begifva
sig ned, hungrade han ihjäl i kyrktornet. Kroppen
balsamerades af väder och vind till en sannskyldig mumie[1],
som nu från sin upphöjda ståndpunkt i samhället till
min och alla närvarandes ändlösa förvåning nedhalades
af gubben Nissilä.
Huruvida nu kyrkorådet med anledning af denna
ovanliga händelse på rak arm utlyste ett extra,
högviktigt sammanträde, därom kan jag ej upplysa. Men
säkert är, att när jag återvände från Uleåborg med
klingande rublar i fickan och gjorde min nya
Brahestadbekantskap en påhälsning, så stod han kapprak i sakristian,
styfvare och stelare än någonsin förr i fronten, klädd i
sin blå rock med älghudskyller, handskar och bantler
och den långa, rostiga huggvärjan vid sidan. Där fick
vår hjälte paradera i många år, och aldrig försummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
