Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en bekant till mig, hvilken seglat på en åländsk
skuta och på ort och ställe hört berättelsen omtalas
såsom värklig.
Jag har kallat densamma:
En dyr fångst.
„I dag blir det ett riktigt fiskarväder,“ sade
strandfiskaren Jan Jansson tidigt en augustimorgon åt sin
fjor tonårige son Erik. „Vinden kastar beständigt om
från sunnan till västan och tvärtom och har snart
sprungit kompassen rundt. Nu skola vi strax till utskären,
och, vill Gud, så återvända vi hem först vid nästa veckas
slut, och då skall „mora vån“ få smaka färsk
strömming.“
„Ja gu’, ska hon så far,“ svarade Erik, en rask
och lifligt Ålandspojke och begynte utan vidare rusta
sig till affärden, medan han gnolade:
<poem>
„Se på de sjömansgossar,
Hur raska som de gå.“
<(poem>
„Ack nej, far“, sade fiskarhustrun, en ännu rätt
ungdomlig åländska af den rena, vackra ansigtstyp, som
utmärker vår svenska kustbefolkning och särskildt Ålands.
„Gör det inte nu! Uppskjut färden till en annan gång!“ —
„Men hvarför det då, i alla dagar“, sade Jan
Jansson, på det högsta förundrad. ,,Du vet ju mer än väl,
att fisket är vårt dagliga bröd. Inga svårare oväder
bruka häller under just denna tid hemsöka våra kuster.“
„Ack ja“, slickade hustrun, och såg blek och
bekymrad ut. „Men Gud har ju välsignat vårt arbete, så
att vi ej, åtminstone för den närmaste framtiden,
behöfva lida nöd, äfven om du denna gång skulle stanna
hemma. Vi anses ju, i jämförelse med de flesta andra
hushåll, för burget folk. En besynnerlig aning likasom
hviskar till mig, att er färd inte blir lycklig. Elaka
drömmar har jag haft en tid bortåt och senast i natt.“
„Du skrattar, Jansson“, sade hustrun, och tog sin man
om halsen. „Tro mig, min egen, älskade gubbe! Stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0029.html
