Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott hemma denna enda gång, och jag skall aldrig bedja
dig om något annat i hela min tid! — Tårarna glänste
klara i hustruns trofasta, blå ögon.“
„Men käraste Anna Maj, gumman min“, utbrast
Jan Jansson och besvarade kärligt sin makas famntag.
„Tag nu reson och lät de där dumma inbillningarne fara
med tro på drömmar och dylikt skrock. Alt bådar oss
lyckligaste väder och vind, och vill Gud, äro vi hemma
igen nästa lördags kväll. Sedan fara vi till stan[1] och
hälsa på kungen.
På det viset skämtade fiskaren nästan fullständigt
bort sin hustrus bekymmer, tills hon sjelf syntes,
åtminstone till det yttre, glad och hurtig igen, gick att
„rusta till“ mannens och sonens vägkost och själf hjälpte
till att skjuta ut den tunga skötbåten.
Men när båten lagt ut och hustrun från den lilla
skogsudden såg dess segel försvinna såsom en liten hvit
prick mot den oändliga blå ytan; då snördes hjärtat
igen ihop i hennes bröst af denna underliga ångest,
som under vissa stunder i vårt lif bemäktigar sig äfven
de kraftigaste och friskaste lynnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
