Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nöjd på sitt klippiga skär, ute i hafsbandet. Där
skänkte en rankig koja de fjärran farande fiskarne
åtminstone ett torftak öfver hufvudet och en brinnande
hrasa på gråstenshällen, när stormarna tjöto omkring
knutarna och måsarna med vilda skrän flögo ute bland
de kala klipporna, klädda endast med enrisbusken, kråkriset
och här och där en Epilobium Angustifolium.
Som sagdt, nyter och nöjd satt gubben Jansson,
rökte sin pipsnugga och öfverräknade i sitt sinne med
stilla glädje de många blanka riksdalrar med kung
Oskars bild på, som han snart skulle få i utbyte för
sin strömming. Nedstämd och tyst satt däremot sonen,
sysselsatt med att bota några refvor i näten.
„Hvad i all världen grubblar du på, Erik“, sade
nu fadren, förvånad och halft förskräkt, i det han
plötsligt vaknade upp ur sina penningefunderingar och kom
att kasta blicken på sonen. Denne satt blek och
mållös, och stirrade framför sig, liksom han gått i sömnen.
„Kors i Jesu namn, pojke! Hvad går åt dig? Är du
sjuk?“ —
„Det vet jag inte själf, far“, sade gossen liksom
uppfarande ur en dröm. „Jag tykte jag såg mor, och
hon såg alt så blek och eländiger ut, att det riktigt
skar mig i hjärtat. Det må väl aldrig i herrans namn
händt något tokugt där hemma.“ —
„Du pratar“, morrade gubben förargad, „det är
bara skrock och inbillning, som mor satt i dig. Hon
är alt ett så snält och hurtigt stycke kvinfolk, som man
gärna kan begära, men i spökeri och tocke där litet
finsker af sig. Men här är ej tid att drömma, märker
jag“, fortfor fadren, något mildare, i det han tittade
ut genom gluggen. „Skyarna rodna till storm och
vädersnurran piper värre än grannas Anna Sann’, när
hon tar opp psalmen med klockarfar i kyrkan. Så nog
vore det bäst att vi lämnade hemfärdstankarna. Låtom
oss nu gå till hvila, Erik. Det är långt lidet. Mojnar
stormen och ty jag tycker det inte skall blifva så lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
