- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
30

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


„Herre Jesus, hvad tänker jag på!’’ — utropade
hon och ville vända jullen igen mot hemmet.

Men fjärran lågo nu hemmets fjärdar. Det lilla
nötskalet låg i ett nu kullstjälpt, och den upp- och
nedvända båten guppade upp och ned, upp och ned på
böljornas ryggar, tills den vroks mot ett af de otaliga
klippgrunden i Ålands steniga skärgård. — —

Bittida om lördagsmorgonen voro de båda
fiskarena på benen i beråd att, såsom aftaladt var, rusta sig
till hemfärden. Men vädret var vackert och hafvet låg
så lockande till skörd, att Jan Jansson, i hvars själ
guldets gudom begynt med åren njuta en alt ifrigare
dyrkan, beslöt, trots sonens brinnande böner, för denna
dag, endast för denna enda dag uppskjuta hemfärden
och i stället därtill använda söndagen. Fåfängt
försökte sonen framställa, huru mycket mor hade gladt
sig åt att få följa med dem till kyrkan i morgon.
Fåfängt försökte han med dystra aningar i hjärtat
framhålla, huru möjligen detta dröjsmål kunde öka den
underliga ångest, hon befann sig uti redan vid affarden
och locka henne till något öfveriladt beslut.

Fadren menade tro på, att mor var ett
förståndigare kvinnfolk än, att hon skulle grubbla öfver en
dags längre bortavaro. Desto gladare blefve hon ju,
om de återvände med en långt rikligare skörd än de
någonsin hoppats på; hvartill också nu alla utsikter
förefunnes.

Efter denna kanske första träta mellan far och
son lade de ut skötan.

Fadren hade varit sannspådd. Fisk fingo de i
oändlig myckenhet. Om aftonen blänkte skötorna fulla
af tusen sinom tusen silfverhvita strömmingar, som
girigt uppsamlades af Jan Jansson. Först sent på
lördagskvällen återvände de till fiskläget. Men ingen af
de två tyktes hafva lust att lägga sig till ro, trots
dagens styfva arbete.

Långt in på natten satt nu Jan Jansson, nyter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free