Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd, flicka, — att en stor rysk flotta tyktes ämna sig
uppför vår vik.
— Herre Gud, om de komma ända hit, utbrast
Mili och trykte sig till gubbens sida.
— Ja, det kan alt hända.
— Låt oss fly upp till skogsbyarna, medan det är
tid! Guffar, jag är så förfärligt rädd.
— Nå ännu är det ingen fara, men det gäller att
ha ögonen upp. Vore det ljust, skulle de ryska fartygen
med den här vinden kunna sträcka upp mot vår
strand. — Men jag förstår icke, hvad de skulle ha här
att göra.
Han stödde hufvudet mot armen och stampade
långsamt med ena foten. — Jag tror, att de stanna
utanför kyrkby-stranden, eller — tänk, om de ämna sig upp
till Forsby, för att därifrån smyga sig öfver Borgå.
Kanske de tända eld på den staden, liksom de våra i
sista veckan stucko eld på Helsingfors.
— Hvarför gjorde de så?
— Det förstår inte en fiskargubbe, men
kyrkväktaren sade, att vår landshöfding, Creutzen, borgmästaren
och general Armfelt hade tykt, att det, som man inte
kan försvara, må man hällre bränna, än att det skall
falla i fiendens händer.
— Och det stackars folket?
— De hade, förstås, först fått bärga hvad de
kunnat och sedan gripa till vandringsstafven.
— Den har mången fått ta i.
— Ja. På Segersby är det också tomt hus — det
glömde jag berätta — och öfverste Muhl, Tervikherrn, lär
icke alls våga sig hemåt.
— Huru skall alt detta sluta?
Gubben svarade ej, och den oroliga flickan kastade
hårflätorna bakåt samt steg upp och började häftigt
vandra af och till. Vattnet, som redan ett skof
småputtrat i grytan, höll åter på att svalna, ty ingen skötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
