- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
38

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om elden. De båda personerna i stugan fäste sig ej
därvid, upptagna som de voro af sina dystra tankar.

— Mörkt är det ute, och mörkt är det inne, utbrast
Hans och reste sig. Jag tror vår Herres sol ej mer
vill lysa öfver vår syndiga jord. Tänd en sticka, Mili,
och ge mig fisk och bröd. Låt kokningen vara till i
morgon; matlusten är icke stor nu.

Mili strök ett par hårtestar ur pannan och skyndade
att efterkomma guffars önskan. Men hon stannade skygt,
då hon stod i beråd att nedlägga ett hålbröd och
träskålen med saltad strömming på bordet, ty några
brådskande steg hördes utanför fönstret och på trappan,
och i detsamma ryktes dörren häftigt upp.

Äfven Hans förde handen upp öfver ögat och
blickade förvånad mot den inkommande.

— God kväll, Gislarböle-Hans, och god afton
vakkert, Mili, yttrade en gosse på 16 år, som syntes i
dörröppningen och slog sin våta mössa mot väggen, så
det stänkte kring stugan. — Det är inte främmand’ väder
nu, guffar, utan väder för hundar och skojare, tilläde
gossen och torkade sig med rockärmen öfver ansiktet.

— Hvad gör då du ute, Janne, som är en hederlig
människa?

— Prästen, herr Jobst, skickar mig hit. Han ber
att Ni, guffar, genast följer med mig. Vi ska på
begrafning, ha, ha!

— Hvad pratar du, midt i natten? inföll Mili.

Utan att akta på flickans nyfikenhet, hade gossen
gått fram till Hans och dragit honom med sig till ett
hörn af stugan. Där stodo de och samtalade helt lågt.
Mili hade så gärna som hon lefvat velat veta, hvad
de sade, men huru hon än ansträngde sin hörsel, kunde
hon ej uppfånga annat, än att gubben då och då halfhögt
yttrade jaså, jaså. — Och det blef hon icke mycket
slug på.

Samspråket varade ej länge. Hans gick bort till
ugnsknuten, drog fram sina långskaftade stöflor samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free