Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skarp betoning. Vi önska Eder den frid, som vi
snart själfva skola sakna. — Låt oss nu vandra hvar
och en till sitt och bida morgondagen. Bedja måste
vi, men törhända äfven vaka! —
Återtåget till landsvägen skedde ganska hastigt.
Endast motvilligt hade Simon följt med. Hans hade
dock lyckats öfvertala honom, under förevändning att
han borde skaffa blommor till sin kärestas graf. Med
en nick på hufvudet hade klockringaren gifvit tillkänna
sitt bifall. Nu vandrade denne med slapt nedhängande
armar och slö uppsyn, utan att akta på morgonkylan
och vinden, som svängde på flikarna af hans trasiga
skjorta och väst.
Vid landsvägskanten spände kyrkväktaren från
sin häst, och pastorn klef upp på dess rygg. De hade
i tysthet kommit öfverens om, att denne skulle få rida
till kyrkbyn för att snabbare hinna hemmet och sedan
bort från Finland.[1] Höhäcken skulle vid lämpligt
tillfälle längre fram afhämtas från skogsbrynet. Utan
många ord skildes Totilius från sällskapet; ett handslag
gafs åt hvar och en utom åt Simon, och sedan red
kapellanen i raskt traf mot kyrkbyn.
De öfriga fortsatte samspråkande vandringen hemåt.
De hade dock icke hunnit många steg, förrän en ryttare
på en flåsande häst trafvade dem förbi. Ryttaren, en beväpnad
herrgårdstjänare, hann blott i förbifarten
tillropa dem:
— Ryska flottan har i natt seglat uppför viken
och passerade ett-tiden Segersby-Branten! Se upp godt
folk, om ni bor vid stränderna, ty röfvare — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
