Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Frese-Seirs josterslotter.
mar då åftveti i krig med Frankrike, säwäl som med Danmark
och flere andra land. Det uppbjöd en utomordentlig kraftut-
weckling, dess flotta betäkte alla haf och ann-ände en ofantlig
massa sjöfolk. Därför war det äfmeti swårt för de af landets
fartyg, som gingo i fredliga wärf, att få ett erforderligt antal
sjöivandt manskap. Mait har påstått —- och erfarenheten på
Jutlandcz måstknst, besannar det — att Engelska kaparefartyg,
utan omswep, gingo på människojagt wid främmande kuster, för
att uppsnappa fiskare och strandboar, som de sedaii sålde åt de
skeppsbefälhafware, som behöfde manskap. Det skall hafwa wa-
rit en sådaii kapare, som den ofivannäntda sommardagen war
på jagt bland fiskarbåtarne utanför Nyminde och Henne och som
fångade Jon och hans följeslagar och förde dem till England-
Dår blefwo de åtskilde-. Jon kom ombord på en grönlandsh-
rare, fom gick på hwalsiskfängst till Jähafwet Låtig tid förgick
innan hatt kom i tillfälle att afsända ett bref med underrät-
telse om att haii mar Ivid lif; ännu längre tid tog det innan
brefwet, under dessa oroliga och förivirrade tider-, nådde hem
till Hettite. Då hade Magdalena redaii gått bort och ingen
wiste, thar hoti mar att finna.
Det mar som en djupt sörjande enka, hoii med sitt barti
på armen wandrade österut, så raskt forn hennes börda och hen-
nes tillstånd tilläto. Det blef dock endast korta dagsresor hoki
kunde göra. Litet penningar hade hon i fickan, och mycket ko-
stade det icke häller för henne att färdas idet gåstwänliga Wäst-
jutland. Deii hafwande kminnan och hennes barn woro före-
målför lnmdkwinnornacs medlidsannna onnvårdnad, hivar hon
åkt höll rast. Det hon berättade om sin nians förfininnande,
ökade medlidandet, som yttrade sig på ett mera hånsynsfulltsätt,
då deii fränunandes språk och wäsende tydde på andra wilkor,
ätt hennes når-makande Holt behöfde nog också chi wålmilja
henne erbjöds; ty det blef för henne en sniår iväg på den mån-
ga mils långa heden i det stormiga orl) gråkalla december-wäd-
ret. Där fans ingen ordentlig wäg, utaii endast sig korsande
och försvillaiide spår, och hon, som alltid haft dålig lokalkänne-
dom, gick ofta wilse och gjorde därigenom mången onödig omwäg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
