Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Under als-slotts jamat-.
för god mind, ätt om den ester några år kommer sakta krys-
sande.—Sen hade Gustaf gått ut och dröjt borta ett par rim-«
mar, men när han återwäiidt, begynte han genast på ett för-
ståndigt sätt rådgöra med modren, huru utspsslorna under hans-
frånwaro skulle ställas· Och så ivar den saken klar.
Jngen på Fagersta hade under den sista weckaii hunnit-.
gifwa akt på yngsta medlemmen i familjen, Otto eller Lill-Otto,
som hatt gemenligen kallades. Hari hade nu mera än förut fått:
sköta sig själf. Men hwem frågar efter om fågeln flyger öfwer«
eller igenom skogen, om den sätter sig i en tall eller en gran le
Så äfwett med Otto. Äii war han i följe med wallhjonet och
korna borta på utängen, än rodde han långt ut på sjön och–
metade abborrar wid grunden, för att åter efter en stund i full
fart komma ned för tåget på ,,Bläsens«« rygg. Otto war inga-
lunda så liten, att han icke ännu behöft arbeta —- i bondens-.
stuga tages hwarje arm tidigt i anspråk — men, oaktadt han
wid Michelsmesg sylt 15 år, förstod han ställa så till, att hatt
slapp de tråkiga sysslorna som att gråfta på åkerti och köra.
harfwen.
Ofweralt brukade hatt wara med både wid wedhuggningen
i skogen och slottern på höängen, men mar också alltid den för-
ste att sätta sig ned för att hwila eller att skynda åt det håll,
där nåfwerkonten med wägkosten och mjölkflaskan stodo förwarade..
När modre11 eller den förståndige Gustaf uppmanade honom till
arbete, hade han antingen någon rolig inwändning till reds-·
eller också började han berätta länga historier ur sina böcker,
sotn haii flere gånger genotnläst och därtned slapp hatt fri.
Jngen gaf som sagdt på gårdeii akt på Lill-Otto, ty hela-
uppmärksamheten roar fästad wid Gustaf, den blifwande solda-
ten, men: hade någon blott förstått att tolka den skälmska min,
som syntes på Lill-Ottos rödblommiga anlete, då man talade-
om Gustafs resa till flottcm och möjligheteti as ett krig, så hade-
mati säkert welat göra honom en fråga om hans mening. Men
ofrågad teg Lill-Otto nu omanligt nog; han hade sina tankar
för sig. Först dagen förrän Gustaf skulle begifwa sig åstad, kom.
Lill-Otto wid kivällgniälet fram därmed. Han började med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
