Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Uncleøs shtlcztr jan-nu
gen handen på ryggen. Seii sprang han igen några steg. Hari
behösde icke- mera spara på sina krafter, ty fråii Högforo, hwark-
skogbemuxna, höga strand redati skymtade fram mellan träde11,
skulle han få taga skjutehäst
Hnmd stn’ mor säga och gassar, om de miste att jag obe-
wäpnad tågar genom ryssarnes led, tänkte Otti) under det han
med klappande hjärta, men med lugn uppsyn, gick öfwer bron. Hitrtt
han skulle reda sig, i den händelse hatt blefwe anhållen af det
tiotal ryska soldater, hmilka sysslolösa sntto i skuggan asen
ladmägg, därpå grubblade han icke länge. Wågar minner, tappa
kan man alltid, tänkte Otto i det hatt skyndade rakt på stugan-
Händelsewis trädde bär den nye gästgifwaren, mår bekante
frätt föregående kapitel f. d. sågskrifmaren Roberg, honom till
mötes och till sin förmåtiitig bemötte denne honom mycket artigt,
efter det Otto sagt de ord, som öfwersten bedt honom nämna
nämligen ,,före islossningen« behöfwer jag eii bäst upp till Anjala-
— Sitt ner herre och wänta ett ögonblick, hästen skall
inom fem minuter wara förespänd, fick han till smar.
— Ja, det är rätt att Ni skyndar, gästgifware, smakade
Otto nådigt, jag har migtiga saker att uträtta. Men — kanske
ryssarne därborta icke låta mig resa?
— War obekymrad, jag swarar för deni, smarade Nyberg
och skyndade bort.
Det mar icke utan att Otto nu betydligt steg i sin egen
tanke och förmätet kände han med handen på hakan, oin ej någon
förut ospord sträfhet wille antyda fkiiggrodd orl) hans blickar
försökte uppfånga en spegelbild af hans eget lilla jag i en nyss-
skurad kopparkastrttll borta i hörnet af stugan. Men såmäl det
ena som andra försöket misslyckades-. Handen löpte obehindradt
sratit öfwer deit jungfruliga ehuru dammiga hakan, och — —- —-
Nej, sådaiia barnsligheter fingo ej längre upptaga tvår Ottos
uppmärksamhet Det mar tid att skynda, man ledde redaii fram
hästen.
Jnnan likwäl Otto hatm stiga upp i kärra11, kom i det
samma enas häftiga piskrapp pådrismen, löddrig kamp, lunkande
uppför backett på mågen frätt Fredrikshain11. Eit res-klädd of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
