- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 9. Under skilda fanor /
43

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under- slcjlsla Janet-. 43

ficer hoppade hastigt ned och ropade: Fort hit med en häst,
Roberg!

— Omöjligt att skaffa en sådan förrän efter en timme,
major Jägerhornx den enda häst wi för ögonblicket hafwa hemma
står här och skall just nu föra en kurir upp till Anjala-

— Desto bättre, utbrast majoren, dit ämnar äfmen jag
mig. Kommer dtt att skjutsa oss, pojknnisk, sä tag först piskan
ur min kärra, ropade han åt Otto, som helt förwäitad hörde på.
— Kär dit icke bra, fortsatte hatt i samma ton, sä skall snärten
tnrwiå dansa på din och hästens rygg. Se så, kwieka tankar!

Utatt att låtsa höra de wreda orden, hoppade Otto be-
händigt npp i sin kärra och sade med retsam röst:

— Det katt gå för sig att majoren tager plats här, men
— jag har brådtom.

— Kors för fan, är det kuriren, som wärkligett will Wara
så god och taga mig med; nå ja, jag kommer, min herre!

Nägra ögonblick senare woro de på wäg. Majoren och
Otto sntto ensamma i kärra11, ty de hade öfwerenskomniit med
gästgifwaren att lämna hästett öfmer natten upp i bytt; nägon
skild skjtttgkarl följde därför icke med.

Otto körde. Wägen mar ganska god och det led bra framåt.
De båda reskamraterne sntto bock länge tysta; majoren därför
att hatt hade wigtiga saker att tänka på och Otto, emedan hatt
ej wiste, om han hade en smensk eller rysse bredtoid sig i kärran-
Det war ockfa bäst att uppträda försigtigt, så att icke den an-
dre finge meta i hwilket ärende han reste.

Då därför majoren, nnder det hästett i långa bugter sträf-
wade uppför en brant backe, frågade: ,,htvem har sändt dig
till Anjala,« swarade Otto kort om godt, ,,en herre«

— Ja, det kan jag förstå, fastäti du synes mig lämpligare
att löpa i kjolfolks ärenden än i männers-

— Tycker majoren det? blef swaret.

—- Hmad heter dtt pojke?

— Otto Wilhelm Fagerströmz törs äfwen jag fråga efter
majorens namn?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/9/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free