Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träskorna och håret ljust grågula, klänningen
vattenblå och hättan och förklädet vita, och i
ansiktet var hon också alldeles vit, bara med
en liten kolsvart strimma ögonbryn och litet
blekblått i ögonen och ett ljusrött streck till
mun. Hon höll ut klänningen med båda
händer, som om hon ville dansa, och så var hon
rörlig på två ställen — vaggade kroppen från
ena sidan till den andra och nickade under tiden
upp och ned med huvudet. Och fast den lilla
figuren naturligtvis inte var något konstverk
utan tvärtom en helt tarvlig fabriksmässig
imitation av modernt underglasyrporslin, så
hade den ett underligt levande uttryck, när den
stod så där och svängde på sig och nickade —
det var något nästan mystiskt spotskt och
medvetet i leendet på det lilla kritvita flickansiktet.
Familjen som ägde dockan tycktes glad åt
den uppmärksamhet hon väckte och nöjd med
tillvaron i det hela. Särskilt madame — det
rentav strålade ut munterhet och glädje och
godhet från henne liksom värme från en
kakelugn. Med snå raska runda rörelser räckte hon
sin man det ena eller andra tvärsöver bordet
och delade sin portion färserade tomater med
gossen — slog en skvätt vin i hans vattenglas:
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
