Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med kammar och spännen, och hon hade
sidenkjol och en irländsk spetsblus. Figuren
välsnörd och välskött; hennes knubbiga vita
händer gnistrade av ringar, och om halsen hade
hon en guldkedja med mannens porträtt i en
medaljong. Pojken var fyra, fem år, blek och
brunögd — egentligen föga vacker och föga
väluppfostrad, grinig och obehaglig. Men han
var förfärligt elegant utstyrd i blå
sammetskläder med stor vit krage och manschetter.
De hade visst varit ute och gjort
marknadsuppköp; pojkvaskern satt och fumlade med en
blåsa och ett aeroplan, och på bordet framför
dem stod en nickdocka, som de föreföllo mycket
upptagna av. Och folk runt omkring vid de
andra borden tittade sig om efter nickdockan
och gjorde varandra uppmärksamma på den
och smålogo, och Jules stötte liksom tillfälligt
till den, var gång han kom och serverade, så
att den började nicka våldsamt. Och min vän
och jag, som hade fått plats vid dockans eget
bord, sågo också mycket på den och logo.
Men så var det ju en alldeles märkvärdigt
vacker nickdocka. Det var en liten
porslinsflicka, knappt kvartershög, i holländsk dräkt,
och den var dekorerad i helt ljusa färger —
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
