Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
assiett, gav hans hustru honom en liten smäll
på handen — och hon tittade bort till mig, som
satt snett emot henne, och viskade till gossen.
Det var tydligtvis något sådant som att han
ville väl inte den främmande damen skulle se
att han bar sig illa åt.
Léon satt mellan sin pappa och mig — nu
sände han mig en förkrossande blick, som sade
att det var honom fullkomligt likgiltigt vad den
främmande damen tänkte om honom. Så vände
han ryggen åt mig och sparkade samtidigt
energiskt bakut under bordet, på mina kjolar
och ben. Men det kunde ju inte madame se —
hon log mot mig, och jag log mot henne, och
så log hon ändå mer och sade ömt och litet
ursäktande att han var så sömnig, stackars
liten.
»Mais oui, madame, c’est bien tard pour ce
petit homme-là», sade jag och såg stolt på min
norska följeslagare. För jag tyckte det var
flott franska — för att vara av mig, förstås.
När min språkkunniga väninna, som jag bodde
tillsamman med, hade förfall, brukade jag
värva honom med mig som tolk ute i staden.
Ett ögonblick därefter var jag inbegripen i
livlig konversation med frun, som försäkrade
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
