Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Léon brukade vara en så snäll och lydig
och väluppfostrad gosse. Jag nickade och
anbragte de fraser och uttryck jag kunde, på
ställen där jag tyckte de kunde passa, och svarade
så gott jag förmådde, när jag förstod vad hon
sade. Med »n’est-ce pas» och »c’est bien ça»
och liknande lediga talesätt brukade jag såvitt
möjligt sätta piff på mina dimmiga
reminiscenser från de franska lektionerna i en fjärran
skoltid.
När kaffet kom, sutto vi alla fyra i det
livligaste samtal — det vill säga, de tre andra
talade, och jag haltade med, så gott jag kunde.
Léon sade ingenting och lekte med sitt
aeroplan. Och så bad jag min tolk fråga var de
hade köpt nickdockan.
Jo, den hade de vunnit på tombola nere på
Place S:t Michel. Den hade visserligen blivit
alltför dyr — de hade tagit nummer för nära
på tre francs. Men den var ju också så
förtjusande! Det voro vi alla ense om — »trop
charmante», sade jag.
Därefter släpade jag min ledsagare ned till
Place S:t Michel, upp och ned för bulevarden
och kors och tvärs och runt omkring i trakten
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
