Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några. Och då var det någon, som sade så
muntert och vänligt »bonjour, mademoiselle b»
Jag vände mig om, och det var Léons mor
från den där kvällen. Hon hade pojken vid
handen, och Léon var lika grinig nu på
morgonen, som han varit den gången på kvällen.
Men madame var lika nätt och söt, som hon
stod där barhuvad i en morgonrock av skärt
kattun, och hon log lika glad och blid, och
hennes handrörelser voro lika runda och mjuka,
när hon släppte ned i sin kasse de blanka
rödbruna lökarna, som knastrade svagt och torrt.
Vi blevo stående litet och pratade där på
trottoaren, medan Léon slet och drog i sin mor
och kältade om att hon skulle köpa persikor åt
honom. Då bjöd jag naturligtvis både pojken
och hans mamma ur min påse, och hon tackade
med sitt älskliga leende, och Léon tackade
också — på uppmaning.
Stackare, han mådde inte riktigt bra nu om
dagarna, sade hans mor urskuldande. Annars
var han alltid så snäll.
Jag försäkrade att jag var viss om att Léon
var en liten snäll gosse, ja då. Jag kastade mig
dristigt ut på djupet i det främmande idiomets
farvatten och tilltalade Léon i andra person
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
