Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
singularis: »Du är nog en riktigt, riktigt snäll
liten gosse du — n’est-ce pas, Léon?»
Nu skulle han ju efter min beräkning
självklart svara som en älskvärd gosse: »oui,
mademoiselle». Men det gjorde han rakt inte, han
sneglade ilsket upp på mig och svarade med
munnen full av persika: »non».
Ja, då log jag — och madame log och
skakade på huvudet och ruskade sin planta helt
varsamt: »men Léon dåb Och så sade vi
farväl till varandra, och jag återvände till mitt
kaffe.
Glassdrottningen frågade ögonblickligen om
jag kände madame Houtin, och jag berättade
hur det hängde ihop. Hon visste åtskilligt om
dem — mannen var vaktmästare eller
gårdskarl eller något dylikt borta vid ficole de
Médecine, och hustrun hade en liten affär, lagade
porslin och glas och rengjorde lampor, nere vid
en av smågatorna kring Rue de la Seine. De
hade gift sig tämligen sent och hade bara det
enda barnet, som de skämde totalt bort. De
skulle nog kosta på honom att bli något fint
minsann — doktor eller advokat, sade modern.
Glassdrottningen tyckte nu inte det var någon
reson i sådant — ungen blev rent fördärvad.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
