Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemlik för mig. I synnerhet sedan jag lagt
mig till med några vanor. Efter morgonkaffet
tog jag en promenad — nästan alltid gick jag
samma gator och helst så att jag kom ut på
Boulevard Raspail, åt den delen, som ännu var
under anläggning. Det hade brutits en bred
trafikled genom några gamla kvarter — husen
längs gatan voro på några ställen nedrivna
bara till hälften, så att man såg in i tomma
rum, där tapeterna hängdesi trasor från
väggarna, och grunden var uppbruten och lyste
ljus av kalkgrus med högar av rött tegel här
och där. På ett ställe höjde sig ett gammalt
gotiskt kyrkkor mellan gröna lindar över
gruset efter några rivna gårdar. — I morgonsolen
blev denna halvfärdiga gata så skinande ljus
— de nya husen voro vita av frisk
kalkrappning, och luften var mättad av fint blont dis
över den öppna körbanan, och lätta och mjuka
stodo konturerna av bräckta tak med en hel
tandgård av små komiska skorstenspipor och
nakna brandmurar och gamla trädgårdars
lövkronor mot den skinande, blåvita himlen.
När jag gick tillbaka till hotellet, stannade
jag vid samma små butiksfönster, där jag snart
kände till var sak. Och då jag jämt färdades
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
