Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej — hon började åter berätta om sina två
söner; de hade förstås blivit uppfostrade på ett
annat sätt, och det hade visat sig fördelaktigt,
bara glädje hade hon haft av dem, nu då de
voro vuxna. Hon måtte för resten ha varit
betydligt under den kriminella
minderårighetsåldern, när de kommo till, för hon hade själv
sagt mig att hon nu var trettiotvå år. — Men
Léon, han var otäck med besked, han. — Jag
var nu så rörd av hans mors vänliga leende att
jag tog honom lite i försvar — han var då
rätt rar i alla fall — fast jag egentligen höll
med glassdrottningen om att Léon var en
gemen liten slyngel.
Sedan träffade jag ofta madame Léon, som
jag kallade henne — glassdrottningen kallade
henne något som lät som Houtin, men jag vet
inte så noga hur det var eller hur det stavas
— jag träffade henne om mornarna när hon
gick och gjorde uppköp. Och vi pratade om
ditt och datt och följdes åt ett stycke bortåt
bulevarden, och alltid var hon lika älskvärd och
frisk och söt och trevlig att tala med.
Och sedan jag fått ett par bekanta i den
främmande staden, blev den strax mycket mera
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
