Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah madame, så gärna. Men kan jag inte få
lov att ge er den i present?» stammade jag
fram så gott jag kunde.
Först ville hon på inga villkor ta emot det.
Men jag fortsatte att förklara — på all den
franska jag kunde — att det skulle vara mig
en sådan glädje att få förära henne den.
»Ah mademoiselle, ni är alltför vänlig —
Till slut blev det då så att jag skulle komma
till henne med dockan på eftermiddagen —.
Långt om länge fann jag butiken. I
fönstret lågo några skrivböcker och blyertspennor,
och där stodo några konstfärdigt hoplimmade
koppar och vaser. ;
Madame kom ut, då dörrklockan ringde.
Hon tog mig i hand och visade mig in bakom
disken till ett litet mörkt gårdsrum, där
monsieur satt. De hade just ätit, det stod tallrikar
och glas på bordet, som var dukat med vaxduk.
Jag blev ensam med mannen en stund, medan
madame röjde av bordet. Och vi försökte
samtala, men det gick illa — han var inte parisare,
kunde jag höra, utan bröt på något slags
dialekt. Jag tordes inte heller se riktigt på
honom. Han hade väl alltid haft ett sådant där
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
