Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen därpå, då jag kom för att
dricka kaffe, sneddade madame Léon över
gatan. Hon hade gått och väntat på mig. Hon
kom och satte sig vid mitt bord — »får jag
lov —»
»Jag ville så gärna be er om en tjänst, fröken
— ni är så vänlig» — Hon satt en stund och
såg på sina händer, som lågo framför henne
på bordet. Något förläget och med många
omsvep kom det fram.
Det gällde nickdockan. Léon hade ju varit
så kär i den. Ja, det hade varit hans största
skatt på jorden. Men nu var den ju borta. De
ville så gärna haft en — det hade varit så kärt
att ha den stående på kaminen som ett minne
av Léon. Hon hade varit uppe på Boulevard
Montmartre i går, men där hade de sålt ut dem
— skulle inte få in några vidare heller. —
Tyckte jag det var underligt, om hon bad om
det — jag skulle nödvändigt säga ifrån, om
jag inte ville skilja mig från min —. Men om
jag inte satte särskilt stort värde på den —
kanske jag då ville göra henne en stor tjänst?
Kunde hon få lov att — kunde hon få köpa
den av mig?
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
