Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja», sade madame, »vad den är förtjusande!
Och vad Léon var kär i den! Tänk att han
klättrade upp för att leka med den, fastän vi
hade förbjudit honom att röra den, när vi inte
var inne» Hon log genom sina tårar. »Léon
som var så lydig!»
Monsieur gick ut i butiken, och madame och
jag blevo sittande vid det vaxduksklädda
bordet och stirrade på den lilla bleka flickan, som
nickade och log mot oss. Så reste hon sig, gick
bort till byrån i hörnet och hämtade ett stort
kuvert, som troligen hade legat färdigt där
åt mig:
»Ni är så vänlig, mademoiselle — vill ni ha
detta ?»
Det var en kabinettsfotografi av Léon — i
sin sammetsblus med den stora vita kragen.
Jag tackade för porträttet och sade att det
var förtjusande — och så likt.
»Ja, vi tycker det är bra. Det är det sista.
Vi har beställt en förstoring att hänga upp på
väggen.» — Hon gick bort till byrån igen och
hämtade en kartong. Det var alla fotografier
hon hade av barnet. Där funnos riktiga,
ordentliga fotografier av Léon som spädbarn och
Léon som större i sin finaste stass, och där
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
