Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro mörka ögonblicksfotografier av Léon och
henne själv och mannen, tagna på utflykter
och vid marknadsfester i de små orterna utmed
Seinen. Under tiden berättade modern — han
hade varit så sjuklig som liten, men han hade
ju tagit sig så duktigt småningom — det hade
ju inte heller sparats på någonting, när det
gällde honom. De hade gift sig ganska sent,
och de hade bara fått detta enda barn. Då
hade man ju tänkt sig att man skulle kunna
ge sitt barn en god uppfostran. De skulle låtit
honom studera — ett sådant förstånd som
Léon hade, han hade nog kunnat bli doktor
eller advokat allra minst, om han fått leva —
och ett rart, kärleksfullt barn hade han alltid
varit. Och nu var han död — åh, min Gud, ja
vad det var sorgligt! — Nu var hon ju också
för gammal att få ett nytt barn. — »Men —
ett annat barn — det hade ju inte heller varit
min lilla Léon.»
— Mina egna tårar droppade ned på
porträtten av det främmande barnet. När modern
såg det, rörde hon lätt vid min hand. Och
hennes oavlåtligt rinnande tårar flödade litet
ymnigare. Genom gråten, som förblindade mina
ögon, skymtade jag den lilla vita flickan, som
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
