Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste utsikt, och barnen måste, innan de började plocka, först
stanna och riktigt se sig om.
»Nu plocka vi», tyckte Sven och började plundra en
röd-lysande hallonbuske, och snart hade de skylbotten i sina
korgar.
Solen brände hett, men bärplockning var ett alltför stort
nöje, för att barnen skulle besväras av värmen. Sven yrkade
på tidig middag av lätt begripliga skäl, då han fick knoga på
matsäckskorgen mellan »ställena». Ja, de kunde då gott äta,
när som helst, det var inte utan, att de voro ganska hungriga,
när de riktigt kände efter. De slogo läger vid en stor flat sten,
som skulle tjäna till matbord, och flickorna började duka upp.
Men vad var detta?! Inte hade de lagt in denna spis inte!
»Var är smöret, Sven? Du packade ju in det.» »Ja, i ett fint
papper.» »Det måtte allt varit ganska lindrigt inlagt»,
skrattade Oun. »Det har givit sig ut på turistfärd i hela korgen.
Och äggen! Här finns knappast ett enda helt! Och
köttbullarna äro brandgula! Hur ska vi bära oss åt med detta?»
När den första fasan över förödelsen gått över, hjälpte
de varandra endräkteligen att skrapa smöret av limpan samt
äggskalen av köttbullarna och satte sig så »till bords». Det
enda ägg, som var helt, var Anna-Oretas mjölägg, och det
var Sven nog ridderlig att truga på Gun såsom ett ytterligare
fredstecken.
Middagen var utmärkt god, kryddad av hunger och
gott humör.
Erna stjälpte visserligen omkull mölkflaskan två gånger
och höll på att skrämma slag på systrarna med utropet »en
orm!», när en stor mask kom krälande. Sven och Anna-Oreta
slogos om den sista köttbullen, under det Gun till deras
förtrytelse tog brorslotten av våfflorna, men ingenting förtog
livslusten och skrattlusten hos det lilla sällskapet.
När de ätit sig mätta, tyckte Sven att de skulle lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
