Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och sova middag som slåtterfolk brukar, men det tordes
inte flickorna för sitt liv. Hu då, det kunde ju krypa både
skalbaggar och myror och grodor och ormar och . . .
»Och björnar och elefanter också», föreslog Sven.
»Nej, de gå inte in i våra små munnar.»
»Nu börja vi plocka igen, vi ska ha korgarna fulla.»
Efter ännu en god stunds plockning med prat, skratt
och gnabb anträddes hemfärden, och då mor återkom
från badet, stodo barnen på förstukvisten med sina korgar
överfulla.
För att syltet skulle bli så fint och gott som möjligt,
togo de genast itu med kokningen. Lite hjälp fingo de
förstås av mor, men de hade då gjort det allra mesta själva.
Anna-Oreta band över burkarna, under det Oun med sin
prydligaste stil skrev namn, och till och med årtal, på små
papperslappar, vilka hon sedan klistrade på dem.
När allt var färdigt, hittade mor alla barnen i en klunga
på kökstrappan, slevande i sig »skummet». Erna hade utbett
sig att på köpet få slicka karotten, när den blev tom.
BESÖK AV TVÅ SMÅ NEGERBARN.
Följande dag öste regnet ned, och det blev riktigt mörkt
fram på eftermiddagen i den annars så ljusa och glada
storstugan. Sofi hade just slutat middagsdisken och satte in den
sista blanka kopparkastrullen, då Oun kom ut i köket och
viskade:
»Snälla Sofi, får jag några riktigt stora svarta kol ur
spisen?»
»Vad ska Oun med dem att göra?»
»Tyst, tyst, snälla Sofi, jag ska göra något riktigt roligt,
Sofi ska få se det sen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
