Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kära hjärtandes, att jag inte fick den rara svampen förr»,
tyckte Sofi. Hon lade just nu upp maten, som skulle in.
Barnen gjorde sig snygga och gingo in i storstugan, där
lampan slöt sin inbjudande ljuskrets kring det dukade bordet.
Tanken gick ut i mörkret! Vad det var ljuvligt att vara
hemma igen!
Till sin belåtenhet utfrågades de ej, var de hållit hus
under de sista timmarna; mor var upptagen av de främmande,
och innan de gått hade barnen sagt godnatt.
Men långt efter det Anna-Oreta somnat, låg Gun vaken.
Under båtfärden hade hon hela tiden tänkt på döden, hur
fasansfullt det skulle vara att dö.
Men far hade en gång sagt, att farmors dödsbädd var så
vacker, hon slumrade in så stilla och såg så lycklig och nöjd ut.
Hon hade levat hela sitt liv i kärlek och
självförgäten-het, hade mor sagt, och kunde lugnt gå in i himmelen och
möta Gud.
Guns blick föll på Kristusbilden på väggen.
Nej! jag kan inte möta Gud sådan som jag är. Jag är
självisk och snarstucken och jag nästan narrades i lördags, när
jag lät mor tro, att jag haft så mycket arbete med att kratta
gården, då Sven gjorde det mesta av det.
Hon borrade ned sitt lilla ansike i kudden, för att
Anna-Greta ej skulle höra, hur hon snyftade, och bad Gud riktigt
innerligt om hjälp att bliva lika god och snäll som farmor.
Sedan somnade hon lugnt in.
AVSKED FRÅN SOLVIK.
Lindarna hade börjat kläda sig i ljusgula blad och
somliga av dem dansade ringdans i trädgården. Siv tyckte det
var mycket lustigt, men mor och de äldre barnen funno det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
