- Project Runeberg -  Något om vår kropps egna skyddsmedel mot bakterier /
7

(1902) [MARC] Author: Anna Stecksén - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skyddsmedel vid ingångar till så kallade inre delar, m. m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKYDDSMEDEL VID INGÅNGAR TILL S. K. INRE DELAR.
ett par fina kanaler in till tårsäcken, som ligger vid
sidan af näsans rot och hvilken genom tårkanalen leder
tårvätskan ned till näsans undre gång. Redan detta att
en svag vätskeström ständigt och jämt silar öfver ögat,
är ett värdefullt medel att få bort bakterier och andra
små fina fasta partiklar, som fäst sig på ögat eller på
ögonlockens insida. Men det är ej nog med detta.
Tårarna äro bättre än sterilt (= bakteriefritt) rent vatten.
De utöfva i sig själfva en hämmande, ja, i många fall
rent af en dödande invärkan på bakterier. Många
vetenskapliga undersökningar hafva riktats på denna onekligen.
mycket inträssanta sak, många hafva varit emot ett sådant
antagande, men vi få säga, att vetenskapens sista ord i
saken är, att tårarna värkligen äga en sådan som man
kallar den baktericid (= bakteriedödande) förmåga.
-
-
Till näsan spolas, som vi hörde, bakterier ned ifrån
ögon och tårvägar men näsan är naturligen i tillfälle
att få rikligen med bakterier från andra håll. Näsan är
ju den naturliga ingången till andningsapparaten,_genom
den böra vi ovillkorligen draga in andningsluften. I denna
finnes minst sagt ofta damm och bakterier och ofta i
sådan mängd, att det skulle synas som en allvarlig fara,
om vi intet skydd hade mot dem. På ett skelett ser
näshålan mycket stor och vid ut. Se vi emellertid en
lefvande människa i näsan, iakttaga vi endast smala, trånga,
mörka gångar. Detta beror dels på att den ursprungligen
vida näshålan inkräktats af tre par från sidoväggarna snedt
nedåt inskjutande böjda benlameller, de så kallade
näsmusslorna, dels på att hela det häraf uppkommande
utbredda väggsystemet är öfverklädt af en lös och lucker,
rätt tjock så kallad slemhinna. Vi kunna likna en
slemhinna vid ett slags tunn och fin, ömtålig hud, som
ständigt hålles fuktig hufvudsakligen genom afsöndringen från
i densamma befintliga talrika små slemkörtlar. Hvad det
betyder, att den inkommande andningsluften har att
passera en sådan riktig labyrint af gångar med fuktiga
slemmiga väggar, behöfver knappt påpekas. Här har en stor
del af i densamma förekommande fasta partiklar tillfälle
att fastna och kunna sedan med dammet befordras ut på
känt sätt.
Följa vi vidare med luften, så har den att passera
genom bakre näsöppningarna in i svalget. Detta är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 8 17:44:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skyddsmed/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free