Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Försök till åstadkommande af förbättrade förhållanden - b. Från de öfre samhällslagrens sida: en människovänligare kultur börjar göra sig gällande - 5. Slafveriets upphörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 SLAFVERIET I ANTIKEN.
skämtsamt satirisk skildring ej begära bokstaflig sanning,
- men den ger dock en föreställning om förhållandena.
Med den stigande upplysningen måste en så oerhört
växande slafmassa småningom blifva en makt, som fick
behandlas allt mera grannlaga, om den ej skulle blifva
farlig för samhället.
5. Slafvoeriets upphörande.
Redan under slafveriets blomstringstid, hade det
individuelt kunnat upphöra genom frigifning, Lika väl som
slafägaren var berättigad att straffa och (hos romarna)
döda sin slaf, lika väl kunde han belöna och — såsom
den högsta af alla belöningar — frigifva honom. Enligt
romersk rätt inträdde emellertid först barnen af den
frigifne (enligt ännu äldre bestämmelser först barnbarnen) i
besittning af fulla medborgerliga rättigheter. Formerna
för frigifning voro flera. Antingen kunde det ske genom
en ceremoni inför prätorn, eller ock helt enkelt genom
frigifningsbref eller testamente. I den mån humanitetstanken
vann terräng, blefvo frigifningar allt vanligare. Det var
icke ovanligt att den frigifne fortfor att som fri tjäna
sin herre; han betraktades då såsom på visst sätt medlem
af familjen. En mängd från antiken bevarade grafskrifter
meddela oss, att familjegrafvar ofta uttryckligen invigdes
ej blott åt familjens blodbesläktade medlemmar, utan
äfven åt liberti, de frigifna. Den berömde skalden Horatius
(död 8 f. Kr.) var son af en frigifven slaf.
Fullständigt torde väl slafveriet icke hafva upphört
före den antika kulturens undergång, och de nya
germanska folk, som folkvandringarna sedermera stälde i historiens
förgrund, kände äfven träldomsinstitutionen. Först långt
fram i medeltiden och — hvad lifegenskapen hos
landtbefolkningen beträffar — somligstädes ej förr än i nyare
tid blef slafveriet slutgiltigt upphäft.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
