Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Skilsmässan från min mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
ägde åtskilliga gårdar i Tuckaboe, var öfverförvaltare och hof-
mästare ])å den plantage, där öfverste Lloyd själf bodde, hade
uppsyningsmän såväl som slafvar ])å sina egna gårdar, och hade
dessutom tillsyn öfver uppsyningsmännen på de gårdar, som
ägdes af öfverste Lloyd. Kapten Aaron Anthony, ty sådan är
min gamle herres namn och titel, bodde på öfverste Lloyds
plantage, som låg vid Wycfloden och var en af de största, bör-
digaste och häst skötta i staten.
Om denna plantage och denne gamle herre var jag högst
angelägen att få veta så mycket som möjligt, och olyckligt för
mig var all den upplysning jag fick om honom ägnad att för-
öka min fruktan för att hlifva skild från min mormor och
morfar. Jag önskade det varit möjligt för mig att förblifva
liten hela mitt lif, väl vetande att ju förr jag hlef stor, dess
kortare skulle min tid hos dem hlifva. Allt som hörde till
hyddan hlef duhbelt kärt, och jag var säker på, att det icke
kunde finnas någon annan plats som den på jorden. Men ti-
den kom, då jag måste hort, och min mormor, som kände till
mina farhagor, höll mig för deras skull i vänlig okunnighet
om det fruktade ögonblicket, tills den morgon var inne, då vi
skulle begifva oss åstad, och äfven nu, under hela färden, den
jag, barn som jag var, minnes så väl som om det var i går,
höll hon den ovälkomna sanningen dold för mig. Afståndet
trän l uckahoe till öfverste Lloyds, där min gamle herre bodde,
var omkring tjugu kilometer, och vandringen var ett svårt ut-
hållighetsprof för mina unga hen. Färden skulle visat sig allt-
för svår för mig, om icke min kära gamla mormor, välsignelse
öfver hennes minne, beredt mig en stunds lättnad genom att
taga mig på sina skuldror. Fastän vid framskriden ålder, om
hvilken de många grå håren, som tittade fram under de rika
vecken på den nätta nystrukna indiska turbanen, vittnade, var
mormor en stark och energisk kvinna. Hon var särdeles hög-
växt till sin gestalt samt spänstig och muskulös i sina rörelser.
Jag tycktes också därför knappt vara någon hörda för henne.
Ilon skulle hafva burit mig mycket längre vägstycken åt gån-
gen, men jag kände mig vara för mycket karl för att tillåta
det. Jag vågade dock icke gå för mig själf och höll därför
mormor ofta i kjolarna af fruktan för att något vilddjur skulle
i usa fram ur skogen och äta upp mig. Några gamla stubbar
och stenar satte flera gånger min uppskrämda fantasi i rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
