Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En slafägares karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det mesta af hans lediga tid användes Lill att vandra omkring,
svärjande och gestikulerande, som om han vore besatt af en
ond ande. Han var tydligen en olycklig varelse, i strid med
sin egen själ och hela världen rundi omkring honom. Att bar-
nen hörde honom, störde honom föga. Han brydde sig icke
mera om vår närvaro än om de ankor och gäss han mötte på gräs-
mattan. Men när hans gester voro som våldsammast, slutande
med en hotande skakning på hufvudet och en skarp knäppning
med långfingret och tummen, ansåg jag det klokast att hålla
mig på säkert afstånd från honom.
En af de första omständigheter, som öppnade mina ögon
för slafveriets grymhet och orättfärdighet samt dess förhärdan-
de inflytande på min gamle herre, var hans vägran att använ-
da sin myndighet till skydd för en ung kvinna, vid namn
Esther, en kusin till mig, som hade blifvit grymt misshandlad
och slagen af hans uppsyningsman i Tuckahoe. Denne upp-
syningsman, vid namn Plummer, var, likt de flesta af sin klass,
icke långt ifrån ett vilddjur i människohamn, och förutom
denna sin allmänna lastbarhet och stötande råhet var han en
usel drinkare, en man som icke passade ens att hafva upp-
sikt öfver en skara mulåsnor. I ett anfall af drucken yra be-
gick han det våld, som förde den unga kvinnan i fråga till
min gamle herres hus för att söka skydd. Den stackars flic-
kan erbjöd vid sin ankomst en ömkansvärd syn. Hon hade
begifvit sig i väg hastigt och utan förberedelse samt sannolikt
utan Plummers vetskap. Hon hade gått två mil, barfota och
utan något på hufvudet. Hennes skuldror och rygg voro be-
täckta med nyss tillfogade sår, och icke nöjd med att så hand-
tera henne med piskan, hade den fege uslingen gifvit henne
ett slag i hufvudet med en valnötsklubba, som tillfogat henne
ett gapande sår och lämnat hennes ansikte bokstafligen betäckt
af blod. I detta tillstånd kom den stackars unga kvinnan ned
för att anropa min gamle herre om beskydd. Jag väntade få
se honom brusa upp af vrede öfver våldsdådet och höra ho-
nom utösa förbannelser öfver den råe Plummer, men jag hade
missräknat mig. Utan förbarmande sade han till henne i vred-
gad ton, att hon förtjänade alltsammans, och om hon icke ge-
nast ginge hem, skulle han själf taga det återstående skinnet från
hennes hals och rygg. På detta sätt tvangs den stackars flic-
kan återvända utan hjälp och kanske för att blifva ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
