Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ett barns tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
ma i förskräckliga eder, att lian skulle lära henne veta hvad
»oförskämdhet» mot en hvit man betydde. Blodet på hans an-
sikte och på hennes vittnade om hennes skicklighet i användan-
det af sina naglar och hans envisa beslut att segra. Hans syf-
te var att binda upp henne i ett träd och gifva henne hvad
som på slafägarspråket kallas en »nätt uppiskning», och han
hade tydligen icke väntat det svåra och ihållande motstånd han
mötte eller att det skulle behöfvas så mycken styrka och skick-
lighet föi’ straffets verkställande. Ibland tycktes hon nära att
vinna öfverhand öfver odjuret, men till sist segrade han och
lyckades få hennes armar fast uppbundna i det träd, motTivilket
han släpat henne. Offret var nu öfverlämnadt åt hans skonings-
lösa piska. Hvad som följde, behöfver jag icke här beskrifva.
Den nu hjälplösa kvinnans skrik, medan hon undergick det
förskräckliga straffet, blandades med uppsyningsmannens hesa
förbannelser och de vcttskrämda barnens vilda rop. Då den
stackars kvinnan löstes, var hennes rygg betäckt med blod.
Hon var piskad, förskräckligt piskad, men hon var icke kufvad,
utan fortfor att anklaga uppsyningsmannen och slunga emot
honom hvarje ful benämning bon kunde upptänka. Sådana
piskningsförsök upprepades sällan af uppsyningsmännen på
samma personer. De föredrogo att prygla dem som lättast läto
sig pryglas. Läran att underkastelse för våldet är det bästa
botemedlet mot detta, höll icke streck i afseende på förhållndet
mellan slafvar och uppsyningsmän. Den piskades oftast som
piskades lättast. Den slaf som hade mod att försvara sig mot
uppsyningsmannen kunde visserligen få många hårda slag att
börja med, men blef i fortsättningen, fastän efter lagen en slaf, i
verkligheten en fri man. »Ni kan skjuta mig», sade en slaf
till Hopkins, »men ni kan icke piska mig», och resultatet var
att han hvarken blef piskad eller skjuten. Jag tror icke att herr
Seveir någonsin försökte piska Nellie mera, tv icke långt där-
efter blef han sjuk och dog. Det sades att hans dödsbädd var
en ömklig sådan och att hans härskande passion var lika stark
in i döden, så att han dog svängande slafpiskan och med rys-
liga eder på sina läppar. Denna dödsscen torde blott vara slaf-
varnas uppfinning, men en sak är säker, nämligen att då han
var i sin hälsas dagar, var hans gudlöshet tillräcklig att isa blodet
på en vanlig människa. Naturen eller vanan hade gifvit hans
ansikte ett uttryck af ovanlig vildhet. Tobak och raseri hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
