Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ett barns tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 —
malt sönder hans tänder, och nästan hvarje mening han utta-
lade började eller slntade med en svordom. Hatad för sin grym-
het,’ föraktad för sin feghet, gick han till sin graf begråten af
ingen på platsen med undantag af hans egen familj, om han
ens blef begråten där.
I herr James Hopkins, hans efterträdare, fingo vi en helt
annan och bättre man, så god kanske som någon kunde vara
på en slafuppsyningsmans post. Ehuru han stundom använ-
de piskan, var det tydligt att han icke hade något nöje däri
och gjorde det med mycken motvilja. Han stannade blott
en kort tid, och hans flyttning beklagades allmänt afslafvarna.
Om herr Hopkins’ efterträdare skall jag en annan gång och på
annat ställe hafva åtskilligt att säga.
För närvarande skola vi sysselsätta oss med en ytterligare
beskrifning öfver det rörliga lifvet på öfverste Lloyds hufvud-
plantage, »stora gården» där han själf bodde. Det rådde alltid
mycket huller och rörelse här under de två sista dagarna i
månaden, ty då samlades här ombud för slafvarna på de olika
delarna af den stora egendomen för att erhålla sina månatliga
utdelningar af mjöl och fläsk. Detta var galadagar för slafvarna
på utgårdarna, och det rådde mycken fållan hland dem, om
hvilka som skulle utväljas att begifva sig till stora gården efter
»utdelningarna» eller medverka vid någon annan sysselsättning
på denna stora plats, som för dem var den lilla nationens kapi-
tolium. Dess skönhet och storhet, dess omätliga rikedom, dess
talrika befolkning och den omständigheten att onklarna Harry,
Peter och Jake, sjömännen på slupen, vanligen salubjödo alle-
handa kram, som de köpt i Baltimore för att sälja åt sina
mindre lyckliga medtjänare, gjorde ett besök till stora gården
till en hög och begärligt sökt förmånsrätt. Det värderades äl-
ven såsom ett tecken på utmärkelse och förtroende, men sanno-
likt var hufvudmotivet hos de sökande till detta uppdrag det
tillfälle, som i förening därmed erbjöds att skaka af sig åkerarbetets
enformighet och komma utom håll för uppsyningsmannens
öga och piska. Väl på vägen, med ett par oxar för vagnen
och utom synhåll för uppsyningsmannen, kände sig slafven
jämförelsevis fri.
Man fordrade af slafvarna att de skulle sjunga såväl som
arbeta. En tyst slaf var icke omtyckt, vare sig af husbönder
eller uppsyningsmän. »Gapa på där, gapa på» och »dra i väg»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
